Regering utan sjukskrivna och med goda jobb (foto Pawel
Flato)
Kärvt
sa Bill, tufft sa Bull.
Tuffare sjukpenningregler i vårt stora reformpaket blir
rubriken på statsministerns Fredrik Reinfeldt och
sjukförsäkringsministerns Cristina Husmark Pehrsson
presentation av den största sjukförändringen på 15 år. Det
kallas för reform, men frågan är om det är finanser eller
omhändertagandet som reformeras.
Vi sammanfattar och kommenterar:
Sänkt ersättning, förlängd tid
Redan från den 1 januari 2008 kommer beräkningsgrunden
att ändras. Samtidigt förlängs den maximala
sjukpenningperioden med 18 månader. Vid förlängd sjukpenning
sänks ersättningen från 80 till 75 procent vilket ändå är
högre än dagens sjuk- och aktivitetsersättning på 64
procent. Men inriktningen är ändå att ingen skall gå
sjukskriven så länge. En rehabiliteringsgaranti ska
komplettera dagens vårdgaranti. För detta tillförs 3,4
miljarder kronor under tre år. Företagshälsovården som länge
rustats ned sksll nu framöver bistå Försäkringskassan vid
bedömning av arbetsförmåga, d.v.s. man knyter bedömningarna
allt närmare arbetsgivaren.
Utanförskapet ökar
Trots en hög tillväxt och god ekonomisk utveckling har
utanförskapet från arbetsmarknaden vuxit skriver
författarna. Och det stämmer, visserligen har
sjukskrivningarna minskat, men förtidspensionerna ökar,
särskilt bland unga kvinnor, i vissa län med tiotals
procent.
Sjukförsäkringsministern (se bilden) vet ju att
det faktiskt
är så att en och en halv miljon
människor i arbetsför ålder saknar möjlighet att delta på
arbetsmarknaden eller arbetar mindre än de skulle vilja. Den
allra största delen består av människor som hamnat i
långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning,
eller vad som alltid tidigare hetat, och i praktiken oftast
är detta också, en evig utslagning utan rätt till vård,
hälsa och arbete. Det leder för den drabbade till ekonomiskt
och socialt utanförskap och ofta till ytterligare ohälsa.
Faktum är att sjukskrivna får sämre hälsa, och kortare
levnadstid, än icke sjukskrivna med samma besvär.
Sjukfrånvaron i Sverige är till och med klart högre än
i jämförbara länder. De senaste 30 åren har vi också sett
hur andelen personer med sjuk- och aktivitetsersättning
tredubblats trots att det allmänna hälsoläget har blivit
bättre.
Man skriver att det idag är 550.000 personer som "i
sämsta fall har 64% av tidigare inkomst", det är ju faktiskt
sämre än så, eftersom ersättningen sjunker med åren och
grundas på tidigare sjukpensionsersättningar.
Skälet till detta, nämligen utsatta kvinnor med dubbla
arbetsuppgifter, usel integration av invandrare, dåliga och
stressfyllda arbetsplatser, närmast obefintlig
rehabilitering och fyrkantig vård, nämns inte mycket i
politikernas debattartikel.
Man fokuserar istället på "arbetslinjen", vilket är
mycket sympatiskt och bra. det överordnade målet för
en politik som syftar till att minska utanförskapet i dagens
Sverige måste vara att åstadkomma full sysselsättning i
ordets verkliga bemärkelse. Så låt oss titta på arbetslinjen
som den presenteras:
1. En rehabiliteringskedja införs med fasta gränser.
De principer som i dag styr sjukskrivningsprocessen
brukar kallas "sjustegsmodellen". Det är ett slags mantra i
försäkringskassevärlden.I sjustegsmodellen finns inga fasta
gränser eller riktlinjer för hur långt varje enskilt steg
ska pågå och det har visat sig att många som har
arbetsförmåga inte får möjlighet att arbeta med
arbetsuppgifter som de klarar av. Sjustegsmodellen ersätts
nu med en rehabiliteringskedja där fasta tidsgränser
fastslås för varje enskild länk i kedjan. Senast efter tre
månader ska arbetsförmågan prövas mot möjliga andra
arbetsuppgifter hos den egna arbetsgivaren. Senast efter sex
månader ska arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden.
2. Förlängd sjukpenning.
Här backar regeringen lite och tillåter nödd och tvungen
längre sjukskrivningstider. Systemet hinner ju inte med att
göra någonting vettigt, utan kommer ofta efter lång
passivitet och utebliven rehab in i någon slags krisfas när
beslutet skall tas efter 12 månaders sjukskrivning. Precis
som Husmark påpekar förlorar dessutom många i samband med
övergången från sjukpenning till sjuk- och
aktivitetsersättning kontakten med sin arbetsgivare
och möjligheterna till arbetslivsinriktad rehabilitering
minskar. Därtill sänks ersättningen från 80 procent av
inkomsten till 64 procent. Regeringen vill nu införa
möjligheten till förlängd sjukpenning under högst 18
månader. Ersättningen vid förlängd sjukpenning ska vara
75 procent av den tidigare inkomsten. Det är en sänkning som
drabbar dem som lever på marginalen.
3. Nyfriskjobb införs.
Här är dock ett förslag som är bra! Arbetsgivare som
anställer personer som stått utanför arbetsmarknaden mer än
ett år på grund av sjukskrivning eller sjuk- och
aktivitetsersättning ska kunna undanta en summa som
motsvarar dubbla arbetsgivaravgiften. Nyfriskjobben får
därmed fördubblat genomslag för denna grupp jämfört med
nystartsjobben. Det måste ändå underlätta för dem som inte
är 100 procents prima och kurant att återkomma.
4. Företagshälsovården utvecklas.
Här får man dock lite fjärilar i magen. Man har nog
insett att nedrustningen av företagshälsovården inneburit
stora nackdelar, och vill att nu företagshälsovården ska ta
en mer aktiv del i arbetet med att identifiera fall där
tidiga insatser behövs samt bistå arbetsgivare och anställda
med insatser som behövs för att underlätta återgång i
arbete. Det är bara bra, men att just företagshälsovården nu
skall få ökad roll vid bedömning bedömningen av
arbetsförmåga och underlätta partssamverkan kring
ohälsoarbete, rehabilitering och förebyggande arbete kan
också innebära risker då företaget arbetsgivaren i praktiken
får både finansiering och utredningsansvar. Man tänker sig
dock statligt stöd, och finansieringen ska utredas
ytterligare under hösten. Patienten får dock som i Hoola
Bandoolas låt fundera lite på "vem i hela världen kan man
lita på". Vi tycker det är mer rimligt med patientens
ordinarie läkare som har hand om vård och medicinsk
planering är med i processen!
5. En rehabiliteringsgaranti införs.
Regeringen kommer nästa år att komplettera vårdgarantin
inom hälso- och sjukvården med en rehabiliteringsgaranti.
Den finns ju redan i vissa län, och garantin ska omfatta
medicinsk rehabilitering som har vetenskapligt bevisad
effekt för återgång till arbete. Det är mycket bra!
Men... Totalt avsätts under de kommande tre åren 3,4
miljarder kronor för att finansiera rehabiliteringsgarantin
samt förstärka företagshälsovården.
Säg att hälften går till varje pott. Då får de 550.000
sjukskrivna cirka 3000 kronor per person till
rehabilitering. Ett bra rehabprogram kostar cirka 100.000,
d.v.s. det blir bra rehab till var trettionde person, eller
högst troligen halvbra rehab till något fler. Räcker inte,
räcker inte!!
6. Tydligare riktlinjer för bedömning av arbetsförmåga.
Undertecknad ingår i en grupp i Socialstyrelsen som just
gått igenom sjukskrivningskriterier för kronisk smärta. Och
jag kan inte mer än instämma med debattartikeln som skriver
"De bedömningskriterier som används inom socialförsäkringen
och arbetsmarknadspolitiken måste bli mer enhetliga.
Regeringen vill därför att individens funktionsförmåga ska
tillmätas större betydelse vid bedömningen av
arbetsförmåga." Men bekymret är snarare att det finns
utredningar och bedömningar till förbannelse, men väldigt
lite sker som syftar till att förbättra funktion och ge bra
rehabilitering. Idag är det så absurt att många sändes till
dyra utredningar (100.000 inte ovanligt) som säger att "om
ett halvt år är du nog frisk och arbetsför", utan att göra
minsta behandling, minsta uppföljning eller ta minsat
ansvar.
7. Finansiell samverkan möjliggörs.
Ett av de stora bekymren i den här svängen är att det
finns så många med kassalådor de vill hålla för sig själva.
Landstinget anser sig ej har råd med rehab, utan tycker
försäkringskassan skall sköta det, arbetsgivaren vill inte
ha extra kostnader när anställda är sjukskrivna,
arbetsförmedlingen vill inte ta hand om de som inte mår
bra....1993 startade en försöksverksamhet där
Försäkringskassan fick använda sina resurser för vård i
landstingen för att snabbare få sjukskrivna tillbaka i
arbete. Medel som annars skulle använts till
sjukpenningutbetalningar gick då till att korta vårdköerna
och göra vården mer effektiv. Den finansiella samordningen
upplevdes fungera väl. En sådan samordning, som gick under
namnet Finsam, ska nu åter möjliggöras. Det applåderar vi
lite, men än bättre är en verkligt genomgripande reform där
inte pengarna mellan olika myndigheter skall avgöra, utan
det finns en gemensam försäkring.
8. Beräkning av SGI försämras
Idag är det rena lotteriet vilken inkomst som skall
räknas tillgodo när du insjuknar, särskilt om du inte har en
vanlig heltidsanställning. Nu skall dessa reglerna för
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ses över. Man
skall utreda frågan men man kan ju gissa utgångspunkten, när
man reda innan utredning minskar SGI till 97, en
treprocentig sänkning av sjukpenningen.
9. Försöksverksamhet med alternativa insatser
Man tänker här lite mer obundet och friskt, får man säga.
Regeringen vill pröva nya åtgärder i syfte att ge fler
människor förutsättningar att återfå arbetsförmåga och
återgå i arbete. En sådan åtgärd kan vara att låta privata
företag medverka till att hjälpa denna grupp att återfå
arbetsförmåga och få ett arbete. Det kan till exempel handla
om stödjande terapiinsatser eller renodlad jobbförmedling.
Företagen bör få en resultatbaserad ersättning. Det tycker
vi är mycket bättre än nuvarande utredningshysteri.
More to follow!
Trots att man nu presenterar så radikala förslag, lägger
regeringen in brasklappen att det kommer krävas fler
reformer, som presenteras framöver, med den gulliga och
välmenande parollen att " Vi nöjer oss inte med annat än
att göra vårt yttersta för att de som i dag befinner sig i
utanförskap får möjlighet att komma tillbaka."
|